Ett svenskt försvar byggde på allmän värnplikt mellan åren 1901 och 2010. Detta blev angeläget inför andra världskriget och då skedde en upprustning som kom alldeles för sent om Sverige skulle ha blivit attackerat. Endast en liten del av de värnpliktiga uttogs till militärtjänst från 1990-talet, då det kalla kriget var över, hotbilden mot Sverige ansågs mindre, synen på krig ändrades och syftet var att spara pengar. Den 16 juni 2009 fattades beslut om att låta värnplikten i Sverige vila i fredstid, vilket trädde i kraft den 1 juli 2010. Men Sverige låg redan då i krig!
Sverige befinner sig sedan 2002 för första gången på 200 år i krig. Vi deltar i operationer i Afghanistan. Sådana insatser ligger normalt sett inte i linje med en folkrättslig försvarspolitik och i strid mot krigets lagar.
Ett försvar av en demokrati kan endast intervenera i annat land om det föreligger allvarliga hot mot den egna suveräniteten och risk för sådan krigföring från annat land att jordens miljö och länder hotas. Möjligen har man när det gäller Afghanistan utgått från att talibanerna utgör sådant hot. Men kanske är det så att Sverige utsätter sig för större risk genom att delta. Det misslyckade terrorattentatet i Stockholm 2010 kan ha haft motiv i Sveriges engagemang i Afghanistan.
En annan anledning för intervention har också varit om ett lands befolkning mördas av den egna regeringen där. En sådan utveckling under Libyens inbördeskrig ansågs vara skälet till en FN-insats (Flygskyddszon) där svensk militär deltog med spaningsflyg som dock inte fick utföra vapenattack. Effekterna av denna krigsinsats har istället blivit ett land i upplösning och interna strider mellan klaner och där sharia har införts vilket kastat kvinnans jämställdhetssträvande tillbaka till just sharialagstiftningens förtryck.
För att förebygga utifrån kommande militära hot krävs goda underrättelser. Därmed är FRA kanske vårt bästa skydd. Även om det är kritiserat och det kritiseras att det tas upp här. Men uppenbarligen utgör det mesta av kritiken mest missförstånd och rena faktafel. FRA rör signalspaning mot internationella allvarliga hot mot Sverige. Det är i lag förbjudet att spana inom Sverige mot svenska medborgare. Hur man följer allvarligt hot mot Sverige som tar sig in i landet och som förbereder skadliga attacker på det svenska samhället torde då bli en uppgift för Säpo.
Har Sverige övergivit neutraliten?
Som neutral nation ska Sverige inte gå in i vare sig EU allianser eller Nato. Däremot kan vi delta i övningar som observatörer. Om Sverige som nu går alltmer åt höger riskerar vi få krafter som driver mot NATO-allians. Man måste då förstå att det innebär kärnkraft-strid-spetsar på svensk mark. Det är ett konfrontativt ställningstagande riktat främst mot Ryssland. Det är kontraproduktivt mot möjligheten till ett framtida utbyte och leder enbart till fördjupad fientlighet.
Nordisk allians
Norge har klargjort att man inte kommer att hjälpa Sverige om Sverige skulle attackeras av fientlig nation. Sverige bör därför söka försvarssamarbete med främst Finland. Men på sikt också med Danmark. Ett mål torde vara en Nordisk försvarsunion som omfattar alla nordiska länder.
Kränkningar av svenskt territorium
Skulle Sverige mot all förmodan bli utsatt för en fientlig attack innebär det sannolikt kränkning av vårt territorium, och sannolikt då norra Sverige. Hur det skyddet utformas måste överlåtas på militära strateger.
Svensk försvarsindustri
Givet Sverige har ett militärt försvar är det nödvändigt med en egen stark försvarsindustri. Den gör oss i ett akut läge oberoende och därmed uthålligare. Däremot måste den vara helt inriktad på vapen som kan användas för vårt eget försvar och utifrån en strategi som kan avskräcka från angrepp. Denna avgränsning måste vara väldigt tydlig. Vi ska inte producera vapen för att sälja till krigförande länder.
Andra politiska partiers synpunkter
Socialdemokraternas programförklaring om militär alliansfrihet går inte ihop med ett medlemskap i EU
Försvar och krisberedskap
Sveriges försvar ska bevara vår fred och självständighet, trygga stabiliteten i vårt närområde och att bidra till att stärka internationell fred och säkerhet. De nationella behoven ska utgöra grunden för prioritering och utveckling av vårt försvar.
Sverige ska vara militärt alliansfritt och utforma försvaret utefter denna säkerhetspolitiska linje. Den svenska militära alliansfriheten är en viktig del av dagens svenska utrikes- och säkerhetspolitik och har under lång tid tjänat Sverige väl. Vi har genom åren kunnat visa att det går att kombinera ett aktivt ansvarstagande för både vår egen och andras säkerhet med att vara militärt alliansfria.
Moderaternas Försvar och krisberedskap öppnar till skillnad från Socialdemokraterna upp för allianser åt alla håll.
Sverige bygger säkerhet tillsammans med andra länder. Vi ska vara med och ta ansvar för fred och säkerhet i Europa genom att stödja andra länder i EU eller norden om de utsätts för katastrofer eller angrepp. Vi ska också kunna ta emot militär hjälp av andra länder om Sverige hotas. Detta uttryck för solidaritet ställer krav på ett modernt försvar med förband som är tillgängliga, användbara och flexibla.
För det krävs en ändamålsenlig personalförsörjning från soldat och sjöman till general. Rekrytering till Försvarsmaktens stående förband och kontraktsförband ska ske på frivillig grund. Det ger motiverad personal, väl övade förband och skapar ökad professionalism.
Publicerad 31 mars 2013