Jobb kan delas upp i att vara löntagare och egen företagare.
Lönerna sätts i samråd mellan arbetsmarknadens parter. Fackens uppgift är att ta löntagarnas parti. Men på många sätt har de duperats att tro att de måste hålla igen för att inte jobben ska gå förlorade. I praktiken har de minskade lönerna istället lett till ökade lån. De enda som vinner är näringslivets ägare och affärsbankerna.
Fördelningspolitiken har visat sig vara gravt orättvist och missgynnat löntagarna.
Såväl borgerlig som socialdemokratisk politik har underminerat löntagarna och omfördelat vinsterna av arbete på ett sätt som fört löntagarna nästan 100 år tillbaka i tiden. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder såsom sänkta löner sänkt arbetsgivaravgift har under de senaste 50 åren då detta prövats, aldrig inneburit fler jobb, enbart mer pengar till ägarna.
Att ha ett arbete är grunden för sin egen och för samhällets tillväxt.
Lite spektakulärt kan man påstå att
Det finns hur många jobb som helst. För den som verkligen vill jobba är varken avstånd eller svårigheter ett problem. Man tar sig dit jobbet finns och anpassar sig till förutsättningarna. Eller man skapar jobb och blir en entreprenör
Oavsett jobbmöjligheter handlar det om att söka sig till arbetet inte vänta på att arbetet ska komma flygande, även om det också händer då man gjort sig känd som pålitlig och duktig.
Arbetsförmedlingen har tyvärr inget gott rykte även om idén är god. Förmedlingen av jobb borde kunna gå snabbare och enklare via internetbaserade funktioner och appar. Ofta är det dock den personliga kontakten som avgör.
Med allt färre industriarbeten måste invånare på industriorter tjäna sitt uppehälle på andra sätt. Många flyttar. Arbetsmarknaden har blivit komplex, mångsidig och den ger rum för innovationer. De flesta kommer att byta jobb flera gånger under sitt verksamma liv. Det innebär att man kanske aldrig rotar sig helt eller blir expert. Men man får istället en bredare erfarenhet. Och flera byter jobb bara för att pröva något nytt.
Jobbet blir därmed en viktig grund för självförverkligande och utveckling som människa.
Arbetsmigration och immigration handlar om att förflytta sig till jobb oavsett inom landet eller i ett annat land. Kan man engelska brukar det sällan vara ett problem. Även om det alltid är en fördel att också lära sig landets språk.
Jobbersättning är en viktig fråga. Den följer till en del tillgång och efterfrågan och till en del arbetsparternas överenskommelser.
Dock finns det grupper som skor sig på en exklusiv situation och det är företagsledare som får sina lönenivåer via styrelser och dels politiker som bestämmer sina egna löner. Ofta blir det vulgära nivåer. Här skulle utan vidare Utvärderare kunna ha en uppgift utifrån en fastlagd och överenskommen högsta nivå som inte är vulgär. Bonusar och andra fördelar ska också utredas. Framför allt ska inte bonusar kunna utgå till ett misslyckande.
En kraftig omfördelning av lönenivåer skulle snabbt ge medel till flera jobb.
Jobb för ungdom är en oerhört viktig fråga.
Arbetsplatslärande är ett sätt.
Vi förslår en ekonomisk politik som uppmuntrar till jobb och där ingångslönerna kan vara låga emedan kompetens och effektivitet belönas. Man måste ta i beräkning att en nybörjare vanligtvis kostar mer än vad man ger eftersom det ofta krävs en handledare eller erfaren som bistår nybörjaren. Under inlärningstid som kan avgränsas till 3 eller 6 månader (eller ännu längre) förlorar arbetsplatsen produktivitet.
Arbetspartier
Vi har idag två stora partier som vill lägga sig till med epitetet arbetarparti. Det är förutom Socialdemokraterna även Moderaterna.
Det måste skära rejält i öronen på både sossar och gamla högermänniskor.
Moderaterna presenterar arbetsmarknad och jobb med:
”Moderaterna är Sveriges enda arbetarparti”
Moderaternas beskrivning av ”den svenska modellen”.
”En aktiv arbetsmarknadspolitik”.
Socialdemokraterna presenterar sin arbetsmarknadspolitik under ”arbete åt alla”.