Bildandet av Allians för Sverige (Wikipedia 2013-08-27)
Allians för Sverige lanserades den 30 augusti 2004 genom att de fyra borgerliga partiledarna – Fredrik Reinfeldt, Lars Leijonborg, Maud Olofsson och Göran Hägglund – publicerade en gemensam debattartikel i Dagens Nyheter och höll ett första möte hemma hos Maud Olofsson i Högfors. I debattartikeln skrev partiledarna:
I dag möts vi för att fördjupa samarbetet mellan våra partier. Vi gör det efter att under en längre tid ha märkt en ökad trötthet i synen på den socialdemokratiska regeringen. En befolkning som gör sig redo att byta regering börjar söka efter alternativet. Vi vill vinna deras förtroende.
Högfors-mötet följdes upp med tillsättandet av sex gemensamma arbetsgrupper 1 november 2004. Respektive arbetsgrupp syftade till att ta fram gemensamma politiska förslag inför valet 2006, och bestod av fyra ledamöter (en per parti) med en utpekad ordförande per grupp. Arbetsgrupperna var:
- Ekonomisk politik för tillväxt med moderaten Mikael Odenberg som ordförande och därutöver Karin Pilsäter, Mats Odell samt Roger Tiefensee.
- Mer kunskap – en modern utbildningspolitik med folkpartisten Jan Björklund som ordförande och därutöver Sten Tolgfors, Inger Davidsson samt Sofia Larsen.
- Sverige i världen på 2000-talet (i huvudsak utrikes- och EU-politik) med moderaten Gunilla Carlsson som ordförande och därutöver Cecilia Malmström, Anders Wijkman samt Agne Hansson.
- Välfärd för trygghet och valfrihet (i huvudsak hälso- och sjukvårdspolitik) med kristdemokraten Maria Larsson som ordförande och därutöver Kristina Axén Olin, Erik Ullenhag samt Kenneth Johansson.
- Tillväxtregion Sverige (i huvudsak arbetsmarknads- och näringspolitik) med centerpartisten Åsa Torstensson som ordförande och därutöver Sven Otto Littorin, Anna Grönlund Krantz samt Per Landgren
- Rättspolitik för trygghet med folkpartisten Johan Pehrson som ordförande och därutöver Beatrice Ask, Peter Althin samt Johan Linander
KOMMENTAR:
Vi kan se att i alla de punkter som Alliansen fokuserade har man inte lyckats särskilt väl.
- Ekonomisk politik för tillväxt. Utvecklingen i omvärlden kan inte lastas alliansen. Återhållsamheten har dock allvarligt hämmat tillväxt. Den fortsatta politiken med lägstalöner har inte givit fler jobb.
- Skolpolitiken. Internationella utvärderingar visar att svensk skola sjunkit till katastrofal nivå. Förutom det har den akademiska delen av humanism massakrerats.
- EU-politiken. Sverige har velat vara bäst i klassen och skyfflat in procentuellt mest pengar av alla länder i ett sjunkande skepp.
- Trygghet och valfrihet har lett till en sjukvård i kris, störst självmordsfrekvens i yrkeskategorin och ett gigantiskt svek i pensionsfinansieringen.
- Tillväxtregion Sverige med alla sina faser och jobbcoacher var pengar rakt ut i sjön. Konkreta jobb hade kunnat leda till fler bostäder och fler producerande företag.
- Rättspolitik för trygghet, ja här behövs väl ingen omfattande genomgång. Inkompetens på i stort sett alla områden har lett till ett överlastat domstolsväsende, en uppgiven polis och överfulla häkten och fängelser.
Publicerat 27 aug 2013